Det byggs och målas

Det vita rummet börjar anta en ny form. I två dagar har vi byggt och målat från morgon till kväll med ovärderlig hjälp från våra fina vänner. Andreas pappa Ingemar kom ner från Skövde och hjälpte oss att få tapeten på plats, ett mycket pyssligt arbete på ett kanske inte helt plant underlag. Idag har flera av bilderna äntligen kunnat hängas upp och det börjar se fint ut. Någon har dessvärre fallit ifrån på deltagarlistan i allra sista minuten men ett par nya har kommit till istället. Guldlister har spikats upp, panel har slätats till och emballage har äntligen kunnat plockas av och stuvas undan. Även i mina klasskamraters angränsande rum hörs förnöjda små tillrop av tillfredställelse och våra namn har plottrats upp skrämmande stort nere i konstmuseets foajé. Det har på det hela taget varit en bra dag även om det är massor kvar att göra. Jag är nöjd och stolt över ett arbete som inte hade kunnat genomföras utan mina lojala medarbetare och de vänner som funnits på plats i två dygn för att outtröttligt hugga i där det behövs. Inte desto mindre börjar jag känna mig mycket nervös inför lördagens öppning. Rummet börjar bli precis som vi har tänkt oss, men när man stannar i en rörelse kan man inte låta bli att tänka på att alla kanske inte ser det. Jag vill att alla som kommer ska tycka att det blev fantastiskt.